Om boken: år / Legenden om utbytta huvuden har varit populär i öst i ett antal århundraden, från land till land och från folk till folk Denna legend finns först i sanskritsamlingen på 1100-talet. n. e. "Shukasaptati." Under XIV-talet. den migrerar till Iran och översätts från sanskrit till persiska, som på den tiden spelade samma roll i öst som latin gjorde i det medeltida Europa, och publiceras i samlingen "Tuti Name" ("Papegojans bok") av Zia -ud-Din Nakhshabi. Snart sprider det sig över ett antal östländer. Av de många efterföljande anpassningarna är den mest kända "Tuti Name" av Mohammad Qadiri, som dök upp i slutet av 1700-talet. på persiska och flera moderna indiska språk. Under samma århundrade tränger legenden in i Centralasien på två sätt - genom Iran och genom Indien. Först förekommer det i Turkmenistan, på arabiska, såväl som i manuskriptet "Turki Toti Name" det finns också i andra turkiska folks folkkonst. Efter den turkiska baburiddynastin i Indien, på 1500–1600-talen, återvände legenden till sitt hemland igen. I samband med utvecklingen av den indiska nationella självkännedomen ökar intresset för kulturella och historiska monument, inklusive "Tales of the Parrot". 1803 publicerades legenden på urdu, ett av de vanligaste moderna indiska språken, i boken "Tona Kahani" av Said Haydar-Bakhsh Haydari. Det sista alternativet ersätter alla andra och blir den kanoniska texten.